Pär var mkt intelligent, mkt begåvad, långt över medelmåttan. Jag var knappt en medelmåtta. Han blev sannolikt så klart understimulerad utav mina begränsningar. Jag måste ha bromsat hans kreativitet hans livsresa framåt etc. Medan han blev en del av mitt universitet. För barnen var väl detta både bra och dåligt. Dåligt därför att vår relation ledde till en skilsmässa. Bra därför att dom fick den bästa möjliga pappan och dom bästa möjliga generna, farmor i farfar, faster o farbror, etc

Vi hade båda mkt omsorg om barnen. Vi kom från liknande klass. De var självklart med olika rutiner. Som frukost, lunch och middag och mellanmål. Vi var sämre på nattningen. Vi gav av vår tid. Vi läste alltid sagor. När barnen blev lite större fick dom ibland lyssna till band istället för till Ma eller Pa. Vi nattade men när vi löst klart och barnen sov. Hände de sig ofta att dom kom smygandes upp efter oss. När vi nattar klart och smugit ur rummet. 

Vi såg till att dom alltid hade sommarlov hela somrarna. Aldrig förskola på sommaren. 

Mkt kreativitet, musik, musikinstrument, måleri, teater, hemmagjorda sagoböcker.

Cykelturer från stan till landet. Skidåkning på vintern, scooter, spark, ponnyhäst på julen you name it. 

Efter skilsmässan

-jag ombesörjde cyklar, kläder, etc körde allt fram och tillbaka mellan dom båda familjerna

-jag bestämde mig för att "hon" var bra för och med barnen. Eftersom hennes låtsasmammaskap på alla sätt var utom min kontroll. Varje gång jag fick henne på tråden snackade hon skit om barnen eller pappan. Jag klargjorde att jag pratar med pappan om barnen. Jag har inte ringt för att samtala med henne, el lyssna till hennes klagokör. 

-kvällar o nätter var barnen mitt ansvar även när dom bodde hos Pa och Hon. 

-efter 22 på kvällen fick dom inte ringa hem och störa, etc